Upplevelsernas upplevelse

Igår bitti kom vi hem från den långa förintelseresan. Så småningom har undertecknad kommit hem också på det mentala planet, men denna resa lämnar nog ett spår i en som få andra resor gör. En dylik resa gör man inte många gånger i livet.
Förintelselägren vi besökte var till synes olika och gav också upphov till ganska olika känslor och reaktioner hos oss resande. Personligen kändes de små lägren tyngre, eftersom Auschwitz mer förvandlats till ett turistparadis. Otaliga busslaster turister, några skrattande och skränande, påverkade intrycken man fick. Överlag kändes det man hörde och såg att hade hänt överraskande osannolikt. På grund av +26 grader och sommarvyer gick det nästan inte att föreställa sig vad som försiggått på samma ställe för sjuttio år sedan.
Tack vare mycket program utanför själva temat, t.ex. fritid och besök till den hundratals meter djupa saltgruvan i Wieliczka, hann man smälta det upplevda som dock jämfört med förväntningarna inte ännu känts så illa. Med andra ord hade jag förväntat kraftigare känsloreaktioner av mig och mina medresenärer. Vi tystnade ju nog alla automatiskt men snabbt efter besöken var det återhämtat. Antagligen kommer vi i framtiden att få upprepade s.k. ”flashbacks” – stunder då vi inser vad det vi sett faktiskt inneburit.
Före resan fick vi höra hur någon tidigare resenär ansett sig blivit en ny människa efter resan. Väldigt långt från sanningen ligger det uttalandet inte för oss heller tror jag. Men det kan mycket väl dröja innan vi förstår hur fin resa vi faktiskt fått göra.

Samuel