På södra Finlands Punkaharju

  En liten grupp geografer flydde idag österut till Kallviksudden för att beskåda olika istidsformationer. Efter att läraren yrat lite med busshållplatsens lokalisering vid Rastböle station så hittade hela gruppen sig snart vid Kallviksåsens norra ända. 

Med terrängkartan i hand promenerade vi i vackert vårväder ut längs rullstensåsen och konstaterade att smeknamnet ”södra Finlands Punkaharju” passar ganska bra. Det konstaterades att det är ganska lätt att föreställa sig isälvens framforsande vattenmassor för ca 9000 år sen och hur de sorterat sten grus och sand i lager på lager. Åsen bär också tydliga spår av mänsklig påverkan i form av oändligt många små gropar varifrån man i tiden tagit fyllnadssand för olika byggprojekt.

På väg ner mot åsens södra del pausade vi för att beräkna inlandsisens rörelseriktning genom att studera isräfflor i rundhällarma som sticker upp mitt på åsen. Stora mängder flyttblock noterades också

Framme vid den södra delen studerade vi landhöjningsprocessen och konstaterade att den lilla strandängen som ligger på 20-30 cm höjd över havet befunnit sig under havsytan för 100 år sen. Vågerosionen modifierar hela tiden den grunda sandstranden och bildar vackra sandbankar som också gillas av vadare och gäss. 
Efter en liten lekstund i klätterställningen på simstranden vandrade vi tillbaka och hemåt. Tack för en trevlig eftermiddag 15/V!