Brändöfysiker i München dag 3 och 4

IMG_0122.jpg

På torsdagen 12/1 blev det dags för ett riktigt fysikbesök. Vi besökte Max Planck-institutet, tidigare känt som Kaiser Wilhelm-institutet. Här är det inte fråga om en institution i bara München, utan en stor mängd olika forskningsenheter i olika dela av landet. Man forskar i naturvetenskap och mycket annat med. Men vi valde alltså fysikenheten  München.

img_0127

En kort föreläsning fick oss på uppdaterade om mörk materia och mörk energi i universum – något som nämns på en sida i kursboken Fy8 (gamla läroplanen). Den vanliga materian vi och hela vårt solsystem består av, har visat sig utgöra bara ca 5 % av allt som finns därute. Vad är resten? Ingen vet! Men man forskar. Det fick vi höra om. Dessutom sysslar man vid institutet med utveckling av myondetektorer i CERNs Atlasenhet. Forskarna vi umgicks med var inte mycket äldre än våra studerande. Hoppas detta sporrar! Den som jobbar, tar sig framåt i livet!

Lunchen fixades i en grekisk krog utanför institutet. Vi marscherade in, alla 20, och fick plats i ett kabinett. God mat och lunchpris dessutom.

Sedan bar det av till BMW-fabrikerna. Där hade vi gott om fritid innan det egentliga programmet. Två av lärarna besökte museet. Det kostade extra, men var värt ett besök.

img_0138img_0132

Sedan följde en rundtur i själva bilfabriken. Där fick man inte fotografera, eller ens ta fram en mobiltelefon. Industrihemligheter tydligen!. Vi fick veta att processen från plåtskivor och materialkomponenter till en färdig bil, räcker i medeltal 42 timmar. Arbetet utförs i enorma hallar, fulla med industrirobotar som svetsar sammanfogar och målar. Det var science fiction-stämning i hallarna. Robotarna jobbade på i någon som påminde om en absurd modern balett. Bilunderreden plockades upp lekande lätt, vändes och vreds, punktsvetsades och granskades framför osynliga kameror. Sedan vidare på bandet mot nästa fas. Rostskyddet och lackeringen tog en viss tid, eftersom kemikalierna måste få tid att torka. Här och där skymtade man arbetare, som kontrollerade att allting fungerade.

På fredagen var det dags för DLR – Deutschen Zentrums für Luft- und Raumfahrt. Enheten låg i byn Oberpfaffenhofen (av  lärarna med måttligt namnminne omdöpt till Pfaffenhuffen). Bloggaren hade ingen aning om vad som väntade där, men ryktena lärare emellan har berättat att enheten är värt ett besök. Och så var det!

Vi togs emot av skolningsenhetens chef, som höll ett kort anförande. Än en gång märkte vi att vi finländare värderas högt. PISA-resultaten spökar. DLR har tagit emot grupper från olika länder tidigare också. Vi var den fjortonde finländska gruppen. Efter introt följde fysikdemonstration. Det var laserteknik, värmekameror och flygsimulatorer för hela slanten. Det var studenter som ledde jobbet, vilket var bra. Än en gång såg de unga att intressanta saker väntar genast efter gymnasiet!

img_0149img_0143

Vid DLR sysslar man med mycket intressant. Man undersöker atmosfären med lasrar, man kartlägger jordens ya med satelliter som använder värmekameror och andra givare. Om det t.ex. råkar uppstå mängder av skogsbränder i Grekland, eller tsunamiolyckor i Indonesien, kan enheten på kort tid få fram var de största skadorna skett och vilka vägar som är förstörda eller blockerade. Då kan man hjälpa de lokala räddningspatrullerna att klara sina uppgifter bättre. Sådana saker kräver teknik. Bra givare och kraftig datakapacitet. I dagens läge är det förstås bra att kunna teoretisera med papper och penna, men utan datorer är läget dystert. För forskare överlag och för olycksoffer där ute!

Man rör sig också längre ute i rymden – bokstavligen. Europa har ett eget laboratorium i den Internationella rymdstationen. En modell av den ses på gruppfotot nedan.

IMG_0158.jpg

Stationen är enorm. Ca 100 m lång! Europeiska enheten heter Columbus och är till storleken som en halv lastbilscontainer. Där gör man diverse experiment. Hur växer plantor i tyngdlöst tillstånd? Hur kan man framställa ultrarena kristaller utan gravitationsproblem och mycket annat.

En av höjdpunkten var att ett par av astronauterna råkade vara på rymdvandring.  De sysslade med service av Columbusmodulen. Vi kunde följa med deras arbete på videoskärmar, med någon sekunds fördröjning. Det kändes imponerande. En lyckad final på vår händelserika vecka!

IMG_0152.jpg

På lördag var det bara hemresan som återstod. Stormen Egon drog över Tyskland. Flyget försenades ordentligt – ca 3 h. Men hem kom vi. Trötta, men inspirerade!

Ur lärarsynvinkel tycker bloggaren att resan var fin. Bra elever från alla skolor. Intressant program! Resor till enskilda mål som CERN kan vara väldigt givande de med, men vår resa hade ett brett program. Inte bara teoretisk fysik, utan mycket praktiskt också. Sådant borde säkert arrangeras i framtiden med!