Penkisdagen närmar sig!

 

Text: Sebastian Borgström, abi 2017

Det första studentprovet i vårens (och den sista!) omgången är förbi och en blivande student funderar på de tre åren som gått i gymnasiet.

Efter tre år av gymnasiestudier befinner jag mig för tillfället på slutrakan. Dessa tre år har passerat förbi med rasande fart.

Jag hade ingen aning om vilken berg-och-dalbana av känslor och upplevelser abiåret skulle bli, men det har snart kommit till sitt slut. Jag, tillsammans med alla andra abin, sitter för tillfället i en sorts ”mellanskede” där vi har skrivit majoriteten av våra skrivningar, men ännu har en hel del kvar, och efter en dryg månad har vår treårsmaraton kommit till sitt slut. Det uppstår en sorts kontrast av känslor, eftersom jag är både lycklig över att allting är slut, men samtidigt nervös inför framtiden.

Jag har personligen varit relativt stressad det senaste året, vilket är främsta orsaken till att jag är lycklig över att det tar slut, men å andra sidan är jag väl medveten om att jag inte kommer att se flera av de bekanta ansikten som jag har blivit så van att se dagligen. Flera börjar söka sig till framtida studier eller diverse strävanden, andra åker utomlands, och jag har nyss insett att det är, som man säger på engelska, “the end of an era”.

Hur kan man förklara hur det känns att vara abi?  Allt i skolan känns tryggt och styrt, men redan under abi-året har jag lagt märke till hur mängden eget ansvar har ökat, vilket är endast början till livet efter gymnasiet.

Men på torsdag firar vi penkis, bänkskuddardag, dagen då vi åker ut ur skolan och alla kurser är slut! Det är vår dag, och bara upptakten till allt som ska hända i vår – och i livet!