Makt och ondska: Från villa till barack

Text: Helena Salenius, lektor i psykologi och religion

Man kan inte annat än förundras över människans anpassningsförmåga och livsvilja. Tänk att människor som tvingats lämna sina vackra hus och fina trädgårdar kunde anpassa sig och klara av att leva med tusen andra i baracker avsedda för djur.

Jag förvånas också över att de som tvingats lämna sina arbeten som affärsmän, läkare och lärare klarade av att anpassa sig till fruktansvärda och meningslösa arbetsuppgifter under grymma ”chefer”.  Jag vet ju att de inte hade så många alternativ. Men, det förvånar mig att de orkade stiga upp varje morgon för att jobba tio timmar på 1400 kcal, utan att ha möjlighet att påverka sitt arbete eller sitt liv, utan att veta om det egentligen fanns hopp om överlevnad ens för den som gjorde sitt jobb exemplariskt.

Allra mest förundras jag ändå över att föräldrar som förlorat sina barn och barn som förlorat sina föräldrar trots ensamhet och utmattning orkade stiga upp på morgnarna. Hur orkade de ställa sig upp för appell och kanske stå där i timmar? Jag skulle förstå om de bara hade gett upp.

Samtidigt är det trösterikt att det i lägren, där man levde som hungrande djur, också förekom vänskap och solidaritet. Det ger hopp att höra om den imponerande livsviljan och det sega sökandet efter något meningsfullt. Man kan inte undgå att se omänsklig ondska överallt både i historia och nutid. Att människans hopp och godhet inte heller kuvas i olidliga omständigheter är inte lika lätt att upptäcka men viktigt att minnas för att inte förlora hoppet.

299