Kursen makt och ondska: besök i Krakow dag tre

Text: Axel Ihamuotila, åk 15

Så mycket hör man om förintelsen. Man tror sig veta och förstå så mycket av de händelserna som hände för endast sjuttio år sedan, men det går inte att uppfatta hur ond en människa kan vara, förrän man besöker en av de läger som vi besökte i Polen. Det går inte att uppfatta hur hemskt en person kan ha det, förrän man ser en av dessa dödsfabriker med sina egna ögon. Och även då går det bara att föreställa sig. Vi kommer aldrig att förstå judarnas lidande.

Under de första dagarna av kursen Makt och ondska besökte vi ställen som för mig existerade endast i våra hissaböcker: Auschwitz Birkenau och Krakow. Vi besökte ett område med så mycket historia. Vi visste att den kommande veckan skulle bli en viktig och kraftig upplevelse för oss alla. Första dagen, då vi anlände till Krakow, var vi alla otroligt trötta. Vi hade vaknat halv tre på natten (om inte tidigare) och försökte kämpa oss genom dagen.

Vi hade rest i nästan åtta timmar när vi var framme på hotellet. Staden i sig verkade vid första ögonblicket inte så attraktiv. Urvalet av produkter i butikerna var väldigt litet, gatorna var smutsiga och husen var orenoverade. Man kunde tydligt se spår av kommunismen som präglat hela Polen. Men under fritiden, då alla hade möjligheten att gå runt denna gamla stad, började man så småningom bli förälskad i stadens atmosfär. Människorna var trevliga, husen var byggda av sten i en gammal imperialistisk stil och maten var god (och dessutom otroligt billig). Staden var så gammal, att den ägde en typ av charmighet som man inte hittar någon annanstans i hela världen. Staden var, enkelt sagt, vacker.

Den andra dagen besökte vi ett område där över en miljon människor mist sina liv, nämligen Auschwitz. Det fanns två läger, Auschwitz I och Auschwitz II. Båda lägren var omringade av elstaket med en omkrets på tiotals kilometer. Det fanns baracker i oändligt många rader och hundratals skorstenar systematiskt placerade för att effektivast ta livet av så många människor som möjligt. Det såg ut som ett industriområde, men istället för att massproducera produkter, utförde man massmord av människor.

Vi gick in i barackerna och såg bilder och rekvisita som föreställde viktiga element av koncentrationsläger. Det fanns ett rum med nästan två ton äkta människohår, avklippt av de döda judarna. Två ton! Ett annat rum var fyllt med tiotusentals skor. Vi gick in i en gaskammare, och den sekunden som man steg in i det kalla utrymmet, fylldes kroppen av kalla kårar och ångest. Vi stod där, i ett litet utrymme där så många människor hade lidit och dött. Det var som om luften inne i kammaren var tung, och varje andetag ökade strävan efter att lämna dödskammaren. Det var en upplevelse som man aldrig glömmer.

Efter denna kraftiga upplevelse var det skönt att spendera eftermiddagens fritid med vännerna. Det var trevligt att få tankarna bort från de förfärligheter som man sett i Auschwitz genom att gå runt i Krakow, och söka efter goda restauranger. Det är nu dag tre, och vi är i bussen på väg till Prag i väntan på lika intressanta och kraftiga stunder som vi upplevt under de två senaste dagarna.

314279