Kursen Makt och ondska: Till Berlin via Lidice och Theresienstadt

 

cof

Bilden är ett arbete av deltagaren Anton Winqvist, som har tagit ett foto som ska symbolisera resan så här långt. Hans beskrivning lyder: ”vi har tillsammans gått igenom många mörka stunder, men det finns ändå ljus på bägge sidor omkring det mörka”.

Text: Cecilia af Hällström, åk 15

Den fjärde dagen på vår resa började med mycket kaffe och morgonmål på hotellet. Sedan var det hejdå till Prag och vi åkte med bussen till vårt första stopp på resan till Berlin: Lidice.

Lidice var en stad som jämnats med marken under andra världskriget, och vi besökte museet som byggts till stadens minne. På vägen dit fick vi höra detaljerade berättelser om hur staden bombats och hur barn dödats och gasats, allt detta på Hitlers begäran. Väl framme,var det på något sätt obegripligt att förstå att man med egna fötter stod på den plats där allt det hemska ägde rum. Träden var gröna, blommorna blomstrade och solen sken. Det var vindstilla och det låg ett sorts lugn kring det hela. Ett lugn som verkligen inte kan ha funnits där då nazisterna bombade och brände ner staden.

På museet, som hade en utställning om staden och hela händelsen fanns brev som de få barnen som inte genast dödats hade skrivit till sina släktingar. De hade ingen mat, inga kläder och ingen familj kvar. Det värsta var att innan breven kom fram, hade barnen som skickat dem redan varit döda länge.

Monumentet i staden har formen av en staty med många barn som stirrar åt samma håll. Barnens blickar är sorgsna då de tittar ut mot det som en gång var staden Lidicie.

Efter en fin minnesstund begav vi oss mot Theresienstadt, före detta fängelse, transitplats och judiskt ghetto. Vi fick en informativ guidningstur i fängelset och fick höra om händelserna och levnadsstandarden där.

Just nu sitter vi i bussen på väg till Berlin. Vissa lyssnar på musik, andra läser, vissa spelar kort. Men en sak som vi alla säkert gör är tänker på det vi sett och hört under dagen. Visst lär vi oss om människans ondska på en helt ny nivå varje dag, men samtidigt får vi chansen att uppleva och reflektera över de tillsammans.